28 juni 2006

Hengissa ollaan, nippa nappa!

Olen talla hetkella Tyynen Valtameren rannalla, Puerto Escondidossa. Ilman kosteus on 500% tai jotain ja asteita on kolmisenkymmenta, varjossa, auringossa varmaan tuplasti. En ole ehtinyt viela kirjoittamaan mitaan, tiukan ohjelman takia, mutta parempi myohaan...

OK, aloitetaan alusta. En aio kirjoittaa suomalaisia vokaaleja, niita pilkkusellaisia, vaan kirjoitan a ja o. Siihen tottuu vahitellen... Laitan linkkeja ja selityksia sitten myohemmin, ja kuvia, nyt haluan vain paasta suurinpiirtein ajantasalle. Matka sujui mutkitta ja perille saavuttiin aikataulun mukaan. Hauskin tulli, muuten, minka olen koskaan nahnyt. Ohi kulkiessa kaikki painoivat vuorotellen vihreaa nappia ja silla siisti. Hehehe!

On olemassa kolme Meksikoa: maa, osavaltio ja paakaupunki, jota myos sanotaan DF´ksi (Distrito Federal). Kaupunki on mahtavan suuri ja vaikka olimme siella paivan kauemmin kuin alkuperainen suunnitelma oli (melkein koko ryhma oli sairas, paitsi mina... minulle tuli tauti vasta paivaa myohemmin), ehdimme tutustumaan maailman toiseksi suurimpaan kaupunkiin kovasti pintapuolisesti.

Ai, mitako ehdin nahda ja kokea? Vaikka mita! Olen syonyt tyypillista mexikolaista aamiaista (munakokkelia missa on chilia, sipulia ja tomaattia plus papuja ja maitokahvia, mika on joissakin paikoissa oikein hyvaa mutta yleensa ei) ja muuta hyvaa paikallista ruokaa, kaynyt antropologisessa museossa (se oli aivan fantastinen ja menen sinne uudemman kerran ennen kotiin lahtoa, koska muutamassa tunnissa ei ehtinyt kovin paljon - ja myos Frida-museoon), nahnyt voladores (suurinpiirtein mexikolainen bungy jump), kaynyt Teotihuacánissa, missa ovat kuuluisat auringon ja kuun pyramidit (kiipesin melkein ylos asti ensin mainittuun, joka on korkeampi... kunnes kaide loppui ja korkean paikan kammo voitti), nahnyt mariachi-soittajia (paikallisia muusikoita, joilla on mustat kiiltavat vaatteet) Pza Garibaldilla, Pza de las Tres Culturas, yliopistioalue (noin 360 000 oppilasta!!!), leikkinyt turistia picnicilla Choximilcon riippuvassa puutarhassa, ostanut pienen tulivuorikivesta tehdyn esineen ja muita muistoja, unohtanut kamerani yhden museon vessan (olen ainakin yhta hajamielinen kuin ennen; sain kameran takaisin kuin ihmeen kautta, vaikka siella oli kaynyt porukkaa pilvin pimein minun jalkeeni!), kannustanut Meksikoa kun pelasivat (ja havisivat 2-1) Argentiinaa vastaan, maistanut tequilaa ja pulquea, ostanut kirjan Benito Juárezista (1. meksikolainen presidentti, joka oli intiaani), ihaillut Diego Riveran maalauksia, kaynyt katedraalissa ja muissa mielenkiintoisissa rakennuksissa, syonyt guacamolea kattoterassilla. Kaikki tama siis paakaupungissa... ja lopuksi ehka kaikkein mielenkiintoisin tapahtuma: ottanut osaa kokoukseen, jonka jarjesti opettajien paikallisjarjesto. Protestoivat opettajien alhaisia palkkoja ja huonoja tyoolosuhteita, ja poliisivakivaltaa vastaan Oaxacassa ja muualla. Saimme kuulla jarkyttavia tarinoita pahoinpidellyista ja raiskatuista naisista, mutta myos upeiden esiintyjien kaunista musiikkia. Kokouksessa olivat myos Alexis´n sisar ja aiti. Han kuoli, ainoastaan 20-vuotiaana, kun poliisit ampuivat mielenosoittajia kumikuulilla Atencossa.

Ennen kokousta kiersi huhu, etta Subcomandante Marcos ehka saattaisi osallistua kokoukseen, mutta ei sita kukaan tosissaan uskonut... kunnes han tuli sisaan muutaman miehen saattamana ja istui ensimmaiselle penkkiriville ihan minun eteeni! Sain nipistaa itseani muutaman kerran, enka sittenkaan meinannut uskoa etta se oli totta! Yleisosta kuului syva huokaus ja sitten raivoisat taputukset. Kaikki olivat mykistyneita! Monet kavivat pyytamassa nimikirjoituksen, mutta mina otin kuvia ja kuuntelin haltioissani pitkaa ja vaikuttavaa puhetta. Monilla oli kyyneleet silmissa! Tosiaan epatodellista. Mina ja "el Sub" laulettiin yhdessa "El pueblo unido jamás será vencido"... sita en varmaan koskaan unohda.

Meksiko Citysta matkustimme Oaxacaan, missa oli aika rauhatonta mielenosoitusten takia. Aluksi oli kysymys opettajien palkoista jne, mutta siita tulikin poliittinen asia. Jo silloin kun me olimme siella, huhuttiin etta poliisi ja sotilaat suunnittelevat akkirynnakkoa, mutta onneksi ei mitaan tapahtunut. Eivat ehka uskalla, kun kohta, 2/7, on vaalit ja asia saisi liikaa huomiota. Paikalle keraantyi aina vain lisaa ihmisia ja heita oli lopulta joka paikassa makailemassa kaduilla ja toreilla. Oaxacasta kavimme Monte Albánin raunioilla (zapotecas) ja kasityolaiskylissa Arrazola (ostin alebrijes = puuesinenita copal-puusta) ja San Bartolo seka katsomassa maailman suurinta puuta (ei ole nyt mittoja, mutta suuri se oli, El Tule). Meilla oli oppaana 8-vuotias Mario (uniformussa), joka on mallioppilas koulussa ja saa siksi opastaa turisteja iltapaivisin ja tienata vahan rahaa. Han osoitteli peililla heijastuksia puuhun ja naytti erilaisia "kuvia" ... seka espanjaksi etta englanniksi - ja sanoi joka kerta peraan: "Diid youu seee?".

Eilen tulin siis Puerto Escondidoon ja sain uida ensimmaisen kerran, ei meressa kuitenkaan, koska edellisena paivana oli 8 metria korkeita aaltoja ja tanaankin on viela punainen lippu. Oven ulkopuolella oleva pieni uima-allas on ihan passeli. ;D Huomenna jatkuu matka Chiapasiin. Ollaan kuulolla.

Nog lever jag alltid

Jag befinner mig pa Stilla Havskusten i Puerto Escondido, luftfuktigheten ar ungefar 500% eller nat och det ar ca 30 grader varmt i skuggan, i solen det dubbla. Har inte kommit igang med dagboken annu, men battre sent... Programmet har varit ratt tight. OK, vi tar det fran borjan... jag kommer inte att strula med de svenska vokalerna utan skriver a och o istallet. Man vanjer sig efter ett tag. Kommer att komplettera med lankar och annat senare, vill bara komma ikapp nu. Resan gick utan problem och vi kom fram till Mexiko City enligt tidtabell. Roligaste tullen jag har sett hittills forresten, man tryckte pa en gron knapp och passerade bara hehehe.

Det finns tre Mexiko: landet, delstaten och huvudstaden, aven kallad DF, alltsa Distrito Federal. Staden ar enorm och trots att jag stannade dar en dag mer en planerat fran borjan (pga sjukdom i gruppen), hann jag inte mer an skrapa pa ytan. Och vad har jag varit med om? Massor! Atit typisk mexikansk frukost med aggrora och bonor (kaffet ar sadar, jattegott pa en del stallen, men oftast inte) och annan god lokal mat, besokt Antropologiska museet (ska dit igen innan hemresan, som till Fridas museum, tiden rackte inte till. Det forstnamnda ar helt fantastiskt!), sett voladores (mexikansk bungy jump ungefar), besokt Teotihuacán med de beromda sol- och manpyramiderna (klattrade nastan enda upp pa solpyramiden som ar den hogre av dem, men sedan tog hojdskracken over... nar racket tog slut), sett mariachis (lokala musiker med svarta glittrande klader) pa Pza Garibaldi, Pza de las Tres Culturas, UNAM universitetsomradet (ca 360 000 alltsa trehundrasextio tusen elever!!!), lekt turist pa picnic i de hangande tradgardarna i Choximilco (nu ar jag valdigt osaker pa stavningen, men nagot sant), kopt en liten stenfigur (vulkansten) och lite andra minnen, glomt min kamera pa en toalett (jag ar minst lika virrig nu som innan resan; som genom ett under fick jag tillbaka den trots att massor med folk hade varit dar efter mig!), hejat pa Mexiko nar de spelade mot Argentina (och forlorade med 2-1!), smakat pa tequila och pulque, kopt en bok om Benito Juárez (den forsta mexikanska presidenten med indianskt ursprung), sett muralmalningar av Diego Rivera, besokt katedralen och andra intressanta byggnader, atit guacamole pa en takterass. Allt detta i Mexiko City... och nu kommer kanske det mest intressanta: deltagit i ett mote som lararorganisationen ordnade for att protestera mot lararnas daliga loner och arbetsvillkor, samt overgrepp de utsatts for i Oaxaca och andra stallen. Vi fick hora vittnesmal fran valdtagna och misshandalde kvinnor, men ocksa underbar musik av fantastiska artister. Med pa motet var Alexis´syster och mamma. Han dog efter att polisen ingrep mot demonstranterna i Atenco. Han blev bara 20 ar. Innan motet ryktades det om att Subcomandante Marcos mojligen skulle delta i motet, men det var val ingen som trodde riktigt pa det... tills han kom in och satte sig pa forsta bankraden precis framfor mig! Jag fick nypa mig sjalv bade en och tva ganger innan jag kunde tro att det var sant! Det gick ett sus genom publiken och sedan borjade apploderna. Alla var exalterade! Det blev nastan religious stamning. Manga sprang fram och bad att fa autograf. Jag avstod men gick fram och tog kort bade under framtradanden och nar han holl sitt langa tal som berorde manga till tarar. Att jag fick sjunga "El pueblo unido jamás será vencido" med "el Sub" kommer jag nog aldrig att glomma. La Jornada skriver om mötet här. (på spanska)

Fran Mexico City akte vi till Oaxaca, som var ganska oroligt pga larardemonstrationerna. Det var fran borjan en fraga om lararnas arbetsvillkor, men har blivit en politisk fraga. Nar vi var dar ryktades det om att polisen och militaren skulle ingripa, men det hande tack och lov inget nar vi var dar. Det lag folk overallt pa gator och torg och de blev bara fler! Fran Oaxaca besokte vi Monte Albán (zapotekruiner) och hantverksbyarna Arrazola (kopte alebrijes = trafigurer gjorda av ett traslag som heter copal) och San Bartolo samt varldens storsta trad (inga siffror, men stor var den, El Tule). Blev guidade av 8-arige Mario (i tjansteuniform), som ar duktig elev i skolan och far darfor aran att tjana lite pengar som turistguide. Han pekade med en spegel och gjorde solkatter pa tradet for att visa olika figurer... bade pa spanska och engelska - och sa efter varje gang: "Diid youu seee?".

Igar kom vi alltsa till Puerto Escondido och fick bada for forsta gangen, dock inte i havet, eftersom det hade varit 8-meters vagor dagen innan och det ar rod flagga fortfarande. Det funkar alldeles utmarkt med poolen utanfor dorren. ;D Imorgon drar vi vidare till Chiapas. Fortsattning foljer.

20 juni 2006

10 diez, 9 nueve, 8 ocho, 7 siete, 6 seis…

timmar kvar till avfärd, i alla fall hemifrån. Planet lyfter 6:25 i morgon bitti, men det är lite kringelikrokar innan dess. Vi har fyra timmars mellanlandning i Amsterdam och kommer fram på Benito Juarez-flygplatsen kl. 17:30 lokal tid om allt går enligt planerna. Glöm inte att uppdatera mig om allt roligt och intressant som händer på den här sidan Attilanten eller lämna en kommentar om ditten och datten. Det är alltid välkommet! Lev väl och må solen skina på er!

Lähtölaskenta on alkanut. Kuusi tuntia vielä kotoa lähtöön. Pitää olla hyvissä ajoin koska kuski ei tunne tietä meille. Kohta alkaa tulla sydämen tykytystä. Eihän tätä heikkohermoisempikaan kestä! Meillä on noin neljän tunnin välilasku Hollannissa ja perillä Benito Juarez-kentällä ollaan klo puoli kuusi illalla paikallista aikaa jos ei tapahdu mitään kummallista. Että sil viisiin, ollaan kuulolla! Aurinkoisia päiviä ja makeita mansikoita kaikille! Pistäkäähän tervehdystä tulemaan tännekin päin, että tiedän mitä puuhailette sillä aikaa kun minä liihotan maalimalla. Mooooi!

18 juni 2006

Namnen jag inte vill höra i sommar

Aktuell orkaninformation finns att hämta här.

Stilla havet - Atlanten
Aletta - Alberto
Bud - Beryl
Carlotta - Chris
Daniel - Debby
Emilia - Ernesto
Fabio - Florence
Gilma - Gordon
Hector - Helene
Ileana - Isaac
John - Joyce
Kristy - Kirk
Lane - Leslie
Miriam - Michael
Norman - Nadine
Olivia - Oscar
Paul - Patty
Rosa - Rafael
Sergio - Sandy
Tara - Tony
Vicente - Valerie
Willa - William
från Servicio Meteorológico Nacional

17 juni 2006

Alberto är inte min favoritkille

och jag har inga planer på att stifta någon närmare bekantskap med honom. Årets orkansäsong (årets orkaner spås bli färre än förra årets 28 stycken, men fler än under en genomsnittssäsong) har börjat och vi kommer att planera resrutten efter väderleken. Som tur är så är Mexiko enormt och det finns mycket att se och upptäcka i hela landet, förutom möjligen värsta ökenregionen i norr, om det skulle visa sig att han blir för närgången. Tåget El Chepe som går genom hissnande landskap från Chihuahua till Los Mochis är säkert en hit.

3 dagar, 9 timmar och 55 minuter

Till vänster min favoritbild för tillfället... hittade den här. Hemtentan är avklarad sedan en tid tillbaka och nu kan jag på allvar koncentrera mig på förberedelserna inför det stora äventyret. "Att fixa"-listan är rätt så lång och tiden ganska knapp. Vilken tur att det inte är första gången jag åker iväg, för då skulle jag antagligen vara helt hispig. Dukoral-drinken (utöver kolera skyddar den mot 70% av ETEC-infektioner, som låter tjusigt, men det är "bara" Montezumas hämnd eller vanlig turistmage det handlar om) är uppdrucken, uppehållet i tidningsprenumerationen fixat och min röda fina ryggsäck har kommit upp från kylan och mörkret i källaren. Återseendets glädje var obeskrivlig. På tal om sjukdomar, malariarisken är så pass liten i Mexiko att jag hoppar över profylaxen och tar med mig nät och MyggA. Det räcker gott och väl, vilket är rätt skönt. Det finns en utförlig sammanställning på vaccinationer jag har "bockat av" inför avresan www.vaccination.nu. Det finns mycket annan nyttig information på sidan också, t.ex. det här:
Maten i Mexiko varierar beroende i vilket del av landet man befinner sig i. Många som reser i Mexiko lägger på sig några kilon extra då maten ofta är väldigt god, och inte direkt sparsam på olja. Måltider innehåller ofta någon av de tre national rätterna tortilla, frijoles eller chili. För den som inte vill ha traditionell mexikansk mat finns det även gott om restauranger med mat från alla världens hörn.

Grunderna i den mexikanska maten
Till nästan varje rätt ingår tortilla, frijoles eller chili. Tortilla är tunna runda bröd gjorda av majs eller vete. Tortilla serveras till alla typer av rätter. De används ibland vid sidan om eller till att lägga maten i, så det blir som en "tunnbrödsrulle". Frijoles är bönor som man äter kokta, stekta eller friterade till bl.a. tortilla eller i soppa. Chili är starka pepparfrukter som finns i många olika varianter och används till många rätter. Bland de starkaste peppar frukterna är serrano och habanero, en annan variant heter poblano och är något mildare. Om du inte är säker på hur stark mat du tål så fråga efter om chilin är söt (dulce), stark (picante) eller muy picante (väldigt starkt).

Drycker
Refrescos är vanligt och påminner om läsk. Dryckerna finns i olika frukt smaker, många är väldigt söta. Mexiko har några sorter av mineralvatten som är bra. Tehuacán och Garci Crespo är två av dem. Ölbryggerier kom till Mexiko via tyskarna i slutet av 1800-talet. Idag finns det många bryggerier i landet. Mexiko har ca 25 egna märken, bl.a. Carta Blanca, Superior, Corona, Modelo och Tecate. Mezcal, Tequila och Pulque är några av Mexikos mest kända spritdrycker. I Mezcal flaskan ligger ofta en larv, när flaskan är slut ska larven ätas upp. Smaklig måltid!

För den som inte är förtjust i ren tequila kan man få en Margarita som består av Tequila och limejuice. Pulque är en skummjölks liknande drink. Vin är inte lika populärt som öl och tequila. Kaffet är ofta smaksatt och te serveras alltid i form av pås te.

Tex-mex mat i Sverige
Vad vi brukar kalla för texmex mat i Sverige är ofta anpassad efter svensk smak. Vissa rätter som vi har i Sverige hittar man inte i Mexiko. De hårda tacos skalen är ett exempel på detta. I Mexiko är bröden ofta mjuka.

6 juni 2006

México

Tänkte vara laglydig och skriva var jag har knyckt kartan nånstans, men det har jag redan glömt. Exsqueeeze me!

Resplanen börjar ta form

México City - Oaxaca - Puerto Escondido - Tuxtla Gutiérrez - San Cristóbal de las Casas - Oventic och Bachajón i Chiapas - Palenque - Mérida - Tulum - sedan får vi se.

Platser jag vill besöka: Chetumal tack för tipset Thérèse! och kanske Bacalar på Yucatán-halvön, möjligen Isla Contoy och Xel-Ha, Taxco och Cholula i Puebla, Lago de Pátzcuaro och den lilla ön Isla de Janitzio, Morelia och Uruapan i Michoacán, norr/nordväst om México finns det små pittoreska kolonialbyar Dolores Hidalgo och León, San Miguel de Allende, kanske Tula. Alla de här ställena finns inte på kartan men det klarnar under resans gång.

5 juni 2006

Jag har blivit med b...

med mp3-spelare, menar jag förstås. Man får så konstiga idéer på äldre dar. Hade inte en tanke på att skaffa mig någon sådan, men blev inspirerad av mina närmaste. Nu måste jag ta reda på hur den funkar också och ladda den med favoritmusik, för jag tänker ju inte hänga den runt halsen och styla bara för syns skull. Oj, det blir svårt att välja, men lite Alejandro Sanz, Jarabe de Palo, Perlas del Son, Laura Pausini, Ricardo Arjona och Bacilos kanske till att börja med.

Idag läser jag Julio Cortázars underbara noveller. Mina absoluta favoriter är Los venenos, Autopista del sur, La noche boca arriba och La señorita Cora
. Han verkar inte vara så känd i Sverige och det är inte så lätt att hitta några bra länkar på något annat språk än spanska. Förra året publicerades en svensk översättnig av hans novell som utspelar sig på tunnelbanan i Paris, Den där Lucas. Typiskt honom att placera en mystisk berättelse i en helt vardaglig miljö. Jag kom att tänka på de där konstiga historierna i serien Twilight zone som visades på TV för evigheter sedan. Det finns vissa likheter.

3 juni 2006

Dagens historia

hittad i en tidning.

Denna konversation utspelar sig någonstans i Bolivia:

- I Europa är de oroliga för vad Bolivia gör med spanska företag...
De är rädda för att Evo tar till radikala åtgärder.
- Hur då?
- Jag vet inte... att han annulerar Upptäckten av Amerika.


P.S. Antalet kaffekoppar som dricks per dag är 2 000 000 000
enligt kaffeinformationen.

2 juni 2006

VAR ÄR DU MOWGLI?

Farsan Baloo har något viktigt att berätta för dig! Han har samlat ihop ett gäng bloggare som skänker pengar, minst 100 kronor var, till välgörande ändamål. Vi bestämmer gemensamt vilken organisation pengarna skickas till (den här gången går de till Plan, se mina länkar) och gör det via nätet, hur enkelt som helst! Ingen kan hjälpa alla, men med samlade krafter kan vi åstadkomma något positivt.

Vill du göra skillnad? Bli en av oss.
Läs mer på Solidaritetsbloggen!

1 juni 2006

Hur många koppar kaffe

dricks det dagligen i världen? Googla inte, det är fusk!
Kaffe är den näst viktigaste handelsvaran efter oljan så det ligger stora pengar i produktionen, men de kommer inte alla till del. Olika mellanhänder, framför allt rosterierna, tar hand om vinsten som våra dyrköpta kaffetår genererar. Vad kan du göra åt det? Egentligen är det väldigt enkelt: vem producerar något som inte kan säljas? Att börja handla medvetet och välja rättvist kaffe är ett sätt att påverka och stärka kaffeodlarnas situation. De flesta av dem, ungefär 70%, är småbrukare som inte får en skälig lön för sitt arbete och lever under usla förhållanden både när det gäller att få sina basbehov tillgodosedda, vettig arbetsmiljö, tillgång till utbildning och annat som vi tar för givet. Läs mer om Rättvisemärkt!

Kaffe eller choklad?

Jag är egentligen ingen choklad-människa, då menar jag den i flytande form, men den jag fick till frukost hos doña Yolanda i Baracoa, på Kuba, var bara obeskrivligt ljuvligt god. ¡Riquísimo! som det heter på spanska. Får man dessutom churros (spanska friterade kringlor eller munkar eller vad de kallas) till så kan det inte bli bättre. De bästa jag någonsin ätit fick jag för några år sedan på Churrería Manolos i San José, Costa Rica. Förlåt, Spanien!

Jag drack direktimporterat espresso häromdagen, som hade flugit med Finnair från Madrid och hamnat i min kopp tillsammans med varm mjölk, äkta café con leche som smakade Spanien! Jag är så trött på latte som man får överallt, det går ju inte att jämföra med riktigt kaffe. Har börjat dricka vanligt bryggkaffe igen när jag går på fik för det där andra är inte värt pengarna och jag är inte så förtjust i allt skum. Jag har försökt beställa kaffe med varm mjölk rätt många gånger men det slutar oftast med att jag får en vanlig latte i alla fall. Våga vägra skum! Det smakar inget och blir bara äckligt bubbligt i magen. Man känner sig som en varmluftsballong långt efteråt.

Förändringens vindar

Ny månad, nya idéer: eftersom jag har bestämt mig för att skriva mestadels på svenska i fortsättningen, får den här bloggen ett mer svenskklingande namn. Pumans dotter har jag döpt den till efter Monica Zaks bok, som gjorde ett starkt intryck på mig. Det är en dramatisk berättelse om indianflickan Aschlop, som flyr från inbördeskrigets Guatemala till Mexiko, men återvänder för att leta efter sin försvunne bror. Det är en ungdomsbok egentligen, men mycket läsvärd även för vuxna.