Kaffe, livets njutning

Jo, jag vet, kaffe ska inte spillas ut. Det ska drickas upp - med välbehag! Kan ändå inte motstå frestelsen. Om du känner dig lite busig, klicka här! Du kan få en kaka till kaffet också, eller ett stekt ägg om du är hungrig. Välj bara i rullmenyn högst upp.

Det är farligt att leva

Ibland undrar folk hur jag vågar resa iväg till Långtbortistan men då påminner jag dem om att sannolikheten att bli påkörd eller råka ut för en annan olycka här hemma är större än att det skulle hända mig något livsfarligt på resande fot. Att leva är farligt men för den skull kan man ju inte sluta leva. För mig är kvalitet en mycket viktigare måttstock på ett bra liv än kvantitet. Jag vill ta vara på de dagar jag har till förfogande. Man vet aldrig när det tar slut. Oj, vad klyschigt det blev nu men samtidigt så sant!

Kulturbloggen undrar om/hur livet skulle förändras om vi var mer medvetna om att vi ingenting vet om morgondagen. Jag är helt övertygad om att det skulle påverka oss och våra prioriteringar positivt. När en svår sjukdom eller plötslig död drabbar någon i vår närhet får vi en brysk påminnelse om vår egen dödlighet. Det i sin tur höjer livskvaliten på längre sikt när vi inser att livet inte varar för evigt. Men vi glömmer fort och behöver påminna oss själva om och om igen.

Gör någon glad idag, om det så är bara dig själv!

Kul att söka jobb!

Mina erfarenheter från arbetsförmedlingen är inte speciellt positiva och jag blev ordentligt irriterad, när jag läste Pernilla La Cortes artikel om att det ska vara kul och spännande att besöka arbetsförmedlingen. Spännande, javisst, det kan det vara! Garanterat en oförglömlig upplevelse! En arbetsförmedlare dansade som björnen Baloo bredvid printern när hon väntade på utskriften av den arbetssökandes handlingsplan, en annan satt och svor högt över en dator som hade hängt sig, en tredje skulle ut och röka med cigaretterna i högsta hugg... samtidigt som anhöriga och vänner till dem som besökte arbetsförmedlingen gick in och ut i kontorslandskapet (inga skärmar bara några bord och inte ens stolar överallt). För en person som är van vid lite mer privacy när ens privatliv avhandlas kan lätt känna sig illa till mods. Personalen var väldigt hurtig och försökte antagligen lätta upp stämningen, men det blev bara fel. Det gav ett mycket oseriöst intryck. Dessutom att grabba tag i en persons halsduk och ge en komplimang första gången du möter henne visar inget annat än brist på social kompetens. Möjligen kan man göra så under andra omständigheter, men inte på arbetsförmedlingen.

Är det så svårt att förstå att arbetssökande vill bli bemötta på ett värdigt sätt och inte bli behandlade som dagisbarn. Man brukar skämtsamt säga att barn uppfostras med hot och mutor, men här är det bara hot som gäller - hot om avstängning från a-kassan. Budskapet på första informationsmötet var tydligt: om du inte söker jobb, ringer vi a-kassan. Man utgår ifrån att ingen som sitter där är intresserad av att skaffa jobb utan vill bli försörjd av samhället. Pricken över i:et var det sista handläggaren sade leende innan mötet avslutades: "Glöm inte att meddela om ni får jobb. Då slipper ni oss, då slipper ni kontrollen". Jag undrar om det här är den allmänna synen på arbetslösa i Sverige idag. Jag vill inte tro det.

Arbetsförmedlingen anvisar lediga jobb till de arbetssökande brevledes. Den enda annonsen jag fick hemskickad (under 6 veckor) var ett 2 månaders vikariat som jag var överkvalificerad till. Detta trots att jag på rak arm kunde nämna minst fem fasta tjänster som motsvarade mina meriter och som fanns i Platsbanken (databas på AMS hemsida). What were they thinking? Tack och lov har jag hittills alltid lyckats skaffa jobb på egen hand.

Winter Wonderland

Så här såg det ut på min promenad idag. Jag kanske tycker om vinter i alla fall... lite. Snökaoset och blixthalkan kändes som väldigt långt borta. Det var bara fridfullt.

Det är inne att sova på soffan

Förr kunde avvisandet av den äkta maken/-an till soffan leda till en ordentlig kris i äktenskapet, men tiderna förändras. Soffor har blivit inne igen. Både DN och Aftonbladet uppmärksammar fenomenet couchsurfing. Fenomenet är inte nytt, byte av semesterbostad har funnits i åratal, men det här låter mer som en variant för backpackare.

Resenörd som jag är läste jag med stort intresse om de resande soffliggarna som gästar varandra runtom i världen, i över 200 länder. Via en internetsajt, CouchSurfing i det här fallet, tar man kontakt med andra likasinnade och ordnar en soffa i t.ex. New York eller Barcelona. Svårigheter som nämns är bl.a. att få personkemin att stämma och att finna sig till rätta hemma hos sin värd/-inna. Man är mindre orolig för att bli bestulen eller råka illa ut på annat sätt. Jag skulle nog våga åka iväg och couchsurfa men är mer tveksam till att registrera min adress och mitt bankkontonummer på sajten. Det som också förvånar mig är att folk lämnar ut sina hemmanycklar till vilt främmande människor. Det krävs ett ömsesidigt förtroende och det går ju bra så länge båda parter är ärliga, men hur väl lär man känna någon via nätet?

Peaceful World Travel är också en bra och intressant idé, visserligen inte gratis men utan vinstintresse. Projektet drivs av Peaceful World Foundation.

Rött ljus för onyttig mat

Regeringen vill ta krafttag mot den spridande fetmaepidemin och de mindre nyttiga svenska matvanorna. Folkhälsoministern Maria Larsson har lagt förslag om att märka livsmedel med olika färger. Modellen med trafikljusmärkning är hämtad från Storbritannien och har redan införts i ett antal länder enligt artikeln på SvD.

Denna uppsjö av olika märkningssystem (till exempel dessa) är redan idag förvirrande för oss konsumenter. Det behövs inte fler märken. Jag efterlyser en standardisering inte bara i Sverige utan internationellt. Trafikljusmärkningen är framtagen av livsmedelstillverkarnas gemensamma branschorganisation i Bryssel och ett antal storföretag som Coca-Cola, Kraft, Nestlé och Unilever har ställt sig bakom förslaget. Inte så förvånande. De vill säkerligen ha sitt finger med i spelet om våra konsumtionsvanor.

Själv tycker jag att man borde se över prissättningen av livsmedel. Det är ett effektivare sätt att påverka svenskarnas matvanor än att införa ett till märkningssystem. De som redan idag tittar efter nyckelhåls- eller rättvisemärkt kommer att göra det i fortsättningen också och de andra bryr sig nog inte. Många svenskar är väldigt medvetna om vad som är nyttig mat men tvingas välja bort det pga det höga priset. Mer frukt och grönsaker åt folket!

Läs också Annelies inlägg!

Ordningsregler för hundar

Eftersom vi fick ihop en hel kennel bestående av cockerspaniel, ett par mopsar och några andra fyrbenta vänner vill jag bara påminna om vissa ordningsregler. För allas trivsel, följ dem!

1. The garbage collector is not stealing our stuff.
2. I do not need to suddenly stand straight up when I'm lying under the coffee table.
3. I will not roll my toys behind the fridge, behind the sofa or under the bed.
4. I must shake the rainwater out of my fur before entering the house.
5. I will not eat the cats' food, before they eat it or after they throw it up.
6. If I chew my human's toothbrush, I will tell them.
7. My head does not belong in the refrigerator.
8. I will not use "roll around in the dirt" as an option after just getting a bath.

Reglerna är hämtade från Things I must remember as a dog.

Jag är en cocker spaniel

Cocker spanieln är en av världens mest uppskattade och populära hundraser [...] sportig och aktiv [...] snäll [...] något egensinnig[...] energi och livsglädje[...] stor hängivenhet[...] enorm aptit på livet... Preciis vad jag ville höra! Vilken hund är du?

Bokcafé och filmvisningar

Första onsdagen varje månad ordnar Solidaritetshuset på Tegelviksgatan i Stockholm bokcafé. Temat i februari är Under ISAK:s paraply och handlar om södra Afrika. I kalendariet hittar du också filmvisningar på filmcaféet Patamundo.

Passa på att bekanta dig med Världsbiblioteket, en liten guldgruva för reseintresserade. På Macondos hemsida finns både nya och gamla böcker från olika delar av världen.

Frågor till icke-levande personer

Lördagsutmaning på en söndag? Går det för sig? Ja, lite flexibel måste man ju vara.

Christina och RS på Kulturbloggen har utmanat mig att svara på följande:

Om du fick träffa 4 personer som inte lever idag vad du skulle vilja fråga dem?

Det finns många frågor jag skulle vilja ställa och många människor jag skulle vilja

ställa till svars, men efter en del funderande kom jag fram till de här fyra.

1. Moder Teresa Vad tycker du är viktigast i livet?

2. Frida Kahlo Vad såg du hos Diego egentligen?

3. Klara Pölzl Hur var din son när han var liten?

4. Drottning Christina Hur tror du att världen ser ut om 350 år?

Jag utmanar alla som läser detta att svara! Lite extra nyfiken är jag på vem och vad Thérèse, Anna, Nadia, Johanna, Annelie, Haydee, Sukha, Lena, Sassa,Vargakvinnan, Annika, Linda, Nejma, Linda och Mimo skulle fråga.

Aktiv dödshjälp i Mexico City

I Mexico City behövs det inga självmordskliniker. Aktiv dödshjälp verkar ingå i den polisiära verksamheten.

Månadens inlägg - Kulturkrockar

Bloggen Med barnen i Paris har startat en ring med Månadens inlägg (här finns länkar till de andra bloggarna som deltar) och i januari är temat Kulturkrockar. Jag hoppar på det här tåget lite sent och har därför inte hunnit fundera så mycket på vad jag vill skriva om men tänkte berätta en liten historia om min första arbetsdag i det nya landet Sverige.

Jag hade bråttom när jag skyndade till tåget den där lördagmorgonen i början av juni. Klockan hade inte slagit halv sex ännu när jag var på väg till mitt sommarjobb på det stora sjukhuset i den stora staden. Det både skrämde och fascinerade mig. Lite spänd var jag men mest förväntansfull. Det var mitt första riktiga jobb. Jag skulle göra mig förstådd, och framför allt förstå det som sades till mig, på ett språk som jag hade studerat i flera år men inte fått lära mig att använda muntligt.

När jag kom till stationen var den obemannad och jag kunde passera spärren springande utan att behöva visa någon biljett. Jag hade ett månadskort med mitt foto på och ett periodmärke som skulle klistras fast. Märket låg löst i väskan men jag hade inte haft tid att tänka på att sätta fast det. När den långa rulltrappan sakta kom upp på gatuplanet på stationen, fick jag syn på en rad uniformerade tjänstemän. Eftersom det var så tidigt på morgonen var jag den enda resenären vars biljett skulle granskas och jag fick allas odelade uppmärksamhet. Kontrollanten vid spärren var en äldre man som såg vänlig ut när jag gick mot honom men hans min blev mycket allvarlig när han tittade på mitt kort. På min knaggliga svenska var jag tvungen att förklara att jag inte hade haft tid att skriva kortets kod på märket ännu medan fyra andra tjänstemän från Stockholms lokaltrafik följde varje rörelse av min darrande hand. Om någon av dem hade dragit vapen hade jag antagligen inte blivit speciellt förvånad.

Jag fick också veta att det var straffbart att åka utan giltigt kort och att jag kunde få höga böter. Jag nickade besvärat. ”Här skriver du personnumret för att ingen annan ska kunna åka med kortet”, sa han, och jag gjorde som jag blev tillsagd. 02-xx-xx–152N skrev jag. Det var ju så det var, mitt finska personnummer. Det svenska hade jag inte fått ännu. Han tittade först på mig och sedan på kortet. Sedan tittade han på mig igen och sa: ”Du var verkligen välbehållen! Gå nu så du inte kommer för sent till jobbet.” Välbehållen? Vad menade han med att jag var välbehållen? Försökte han göra sig lustig över mig? Jag var ju inte ens halvvägs till pensionen ännu. Svenskar är nog lite konstiga! Det var först senare som jag fick veta att man skriver datum med år-månad-dag i Sverige precis tvärtemot vad man gör i Finland eller många andra europeiska länder.

På första fikarasten – ja, att det hette fika och inte kaffe hade jag vissa svårigheter att ta till mig – när jag kom till pausrummet och ”slängde” nycklarna på bordet bredvid kaffemuggen hoppade alla tanterna upp med armarna mot skyn och nästan skrek åt mig: ”Men vad göör du, flicka lilla?!” Jag blev minst lika rädd och sa förskräckt: ”Ingenting”. Det var det enda ordet jag kunde få fram just då. Att nycklar på bordet betyder otur hade jag förstås aldrig hört talas om.

Det var en händelserik dag på alla sätt och när jag kom hem var jag helt utmattad. Det var så många nya intryck att smälta att jag var lättad över att vara hemma igen. Jag fick vara mig själv utan att behöva tänka på hur jag uppförde mig. Jag hade fått nog av konstiga svenska vanor och vidskeplighet för den dagen.

Andra månadsinlägg om kulturkrockar: Tolken, Anna Malaga, Brazilian Linda, Emma, Sofia och Robban, Nejma i Marocko, Barajagjohanna, Mitt liv i utlandet och Krokofanten i Frankrike.

Endast svenska, tack!

Som många andra tar Haydee upp förbudet att tala sitt modersmål i skolan i Landskrona och Malmö. Jag tror inte heller på det här beslutet, tycker snarare att det är rasistiskt skräp! Men bortsett från det: hur i hela världen tänker de att det ska gå till i praktiken? Hur ska det efterföljas och var ska de dra gränsen? Får man säga pizza i matsalen och sit ups i gympasalen? Om en elev säger en mening på sitt hemspråk (som jag antar inte ska vara engelska eller nåt annat fint språk) blir det konsekvenser då eller måste man prata mer än så?

Lakrits är gott!

Första gången jag hörde talas om stormen kring finsk lakrits, visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta, men nu börjar det få för stora proportioner! Det är ju bara en godisbit och ett varumärke som har funnits i 80 år. Ingen har reagerat på det tidigare. Men nu ska man vara så förbannat pk att man knyter knut på sig själv. Man diskuterar också om figuren är en pojke eller flicka. Har det någon betydelse i sammanhanget, typ om det är pojke så är det inte diskriminering men om det är en flicka så... Sluta upp med att ägna er åt petitesser! Det här är EU i ett nötskal! Jag hoppas att de tar upp förbudet att tala sitt modersmål i skolan i stället. Det är ett mycket mer angeläget tema.

Ja, och för den som vill veta från säker källa (det handlar om min barndom): visst är det en pojke. Han heter ju Laku-Pekka. Och ett litet tips till den som inte vill ta ställning... gå över till annan lakrits istället. De är fyrkantiga och fina, i alla möjliga färger.

P.S. Är det någon som kommer ihåg de små tunna salmiakbitarna i en pytteliten papperspåse som man köpte på apoteket förr i tiden? Eller salmiakalfabetet?

Dagens bild

Här syns Karlsbron med kruttornet och de svarta statyerna - på långt håll från slottet i Staré Mesto (Gamla Stan) på östra sidan av floden Moldau (Vltava på tjeckiska). Dimmigt värre!

Dagens visdom

Om man vet, men inget gör, är det som om man inte visste.
-Wang Ming

Man brukar säga att visdomen kommer med åldern. På tal om ålder, Sassa fyller jämt på lördag och jag känner för att göra en liten kupp: Jag har redan grattat henne, gör det du också! Skriv din hälsning här!


Först i äktenskapet visar kvinnan om hon är en orkidé eller en kaktus.
(mexikanskt ordspråk som inte har med födelsedagsbarnet att göra)

Historien bevisar ingenting, men visar åtskilligt

Idag vill jag tipsa om en sajt som en historienörd som jag inte kan leva utan. Sajten heter Historiesajten och är skriven av Nina Ringbom. Den är både välskriven och snygg, välfylld med historia och historiska personer från 1500-talet och framåt. Hon har också skrivit en imponerande sajt som handlar om Andra världskriget, men den uppdateras inte längre.

Citatet i rubriken är av Frithiof Brandt, en dansk filosof

Bloggportalen slår upp dörrarna

Nu har portarna öppnats till nya fräscha Bloggportalen. För mig som har tummen mitt i handen när det gäller tekniken framkallar det inte bara glädje utan snarare skräckblandad förtjusning... ja, det är roligt att överdriva lite. Hur som helst, mina senaste inlägg kommer inte upp på portalen så som de borde göra utan går och gömmer sig ibland och då har jag resonerat mig fram till att det kanske är något fel på min Atom-feed. So far so good. Nu har jag validerat den och då visar det sig att den visst är ok, men kan orsaka problem för vissa... och där tar det stopp för mig. Jag har ingen aning om vad jag ska göra åt det eller ska jag orka bry mig eller ska jag gå och fika. Hjääälp!

Jag har placerat min blogg i Stockholm på bloggkartan.se.

Snabbkurs i tjeckiska

Ahoj! På tjeckiska går det att bilda hela meningar utan en enda vokal i har jag hört. Läs alltså den här snabbkursen på 5 minuter på egen risk. Bloggförfattaren frånsäger sig allt ansvar för tungvrickningar eller andra mer bestående men.

Dagens bildgåta - var är jag?

Jag väntar med första ledtråden ett tag.
Någon kanske känner igen den här europeiska staden.

UPPDATERAT med ledtråd nr. 1
I den här staden tittar många på klockan. Till vänster (utanför bild, men tornet syns)
finns en bro som är en känd turistattraktion. En välkänd karl fick staden att blomstra.

UPPDATERAT med rätt svar (i kommentarerna)
Oj, vad snabbt jag fick ett korrekt svar! Hade hoppats på att få hitta på fler kluriga ledtrådar,
men det är självklart roligt med kunniga läsare! Skriver ett inlägg om denna stad inom kort.

Babel och Golden Globe 2007

Babel, en av mina favoritfilmer, vann en Golden Globe i kategorin Bästa film igår. Congrats!

Madrid nästa!

Min favoritstad i Europa är Madrid, utan konkurrens. Thérèse på bloggen Betraktelser från omvärlden, som har bott där tidigare, har skrivit ett antal inlägg. Här ett kanonbra inlägg om denna underbara stad. Piggar upp en grådisig och trist dag som denna! Om reskassan är för tunn efter julens utsvävningar kan du alltid trösta dig med Mimos smarriga tapas-recept. Testat och betygsatt med MVG!

Heta resetips

Innan jag ska ut och resa brukar jag uppdatera min baslista på packning och göra små ändringar beroende på vart jag ska. Det är snabbt och enkelt gjort när listan finns i datorn. Sedan är det bara att bocka av. Vad jag däremot inte har tänkt på tidigare är att det kan vara på sin plats med gymnastiska övningar. Här kommer ett hett tips om hur du förbereder dig för en resa under enkla förhållanden! Uppdat. Den borttagena länken innehöll bildinfo om hur man uträttar sina behov när toaletten är ett hål i marken.

När jag skulle iväg på långresa sist, var det svårt att hitta någon som skulle ta hand om posten och vattna blommorna. Det löste sig till slut när en snäll granne ställde upp under min semester. Vem vattnar dina blommor när du är borta? Om alla ens vänner och bekanta har flytt stan samtidigt och du är inte så bundis med dina grannar. Vad gör du då? Vad är lösningen: plastblommor eller inga blommor alls? Självvattnande krukor, funkar de? Blir man ruinerad? Det kanske vore en bra affärsidé att starta Semesterpatrullen AB?

Estas sí son cubanas

Musiken strömmade in genom det öppna fönstret. Det var härliga karibiska rytmer och applåderna var intensiva. Jag var för trött för att låta mig förföras av dessa medryckande toner, utflykten till Granjita Siboney och Gran Piedra under den stekande solen hade tagit ut sin rätt och jag somnade med ett leende på läpparna. Dagen därpå var jag tvungen att undersöka varifrån musiken kom och det visade sig att det fanns en restaurang (Patio de Artex) runt kvarteret som hade live musik flera dagar i veckan. På kvällen satt jag i publiken och lyssnade på dessa eminenta damer. Det var först när jag kom hem till Sverige igen som jag förstod att Perlas del Son var en känd grupp från Santiago de Cuba som hade turnerat i utlandet. Idag lyssnar jag på skivan som jag köpte av konferenciern och drömmer mig tillbaka till Karibiens pärla. Några av mina Kuba-bilder finns här.

Bilden på cd-skivan Estas sí son cubanas är från en artikel på la Jiribilla.

Äkta eller falskt leende?

Är du en bra människokännare? Kan du skilja ett äkta leende från ett falskt. Lotten tipsar om ett test där du får svart på vitt. Enligt testmakarna är de flesta sämre än de tror . Själv fick jag 17 rätt av 20 och blev lite förvånad. Det är inte så lätt som man kan tro. Upp till bevis nu!

Tikal i Guatemala

Jag lovade häromdagen att jag skulle skriva om maya-ruinerna i Tikal, Guatemala. Jag kommer inte att rabbla så mycket fakta utan berättar om min egen upplevelse och lägger till några länkar för den som är intresserad.

Jag hade kommit till Flores (läs mitt tidigare inlägg) med buss ifrån Chiquimula vid den honduranska gränsen. Som så många andra hade jag övernattat på den underbara ön för att ta mig till Tikal tidigt på morgonen. Det var kolsvart ute när jag gick till receptionen med pannlampan runt handleden. När jag lämnade nyckeln på disken fick jag helt plötsligt syn på ett huvud med långa flätor som stack upp bakom blomvasen. Det var en av tjejerna som jobbade på hotellet. Hon verkade vara på plats dygnet runt och fick tydligen sova på golvet i receptionen. En gång störde jag henne mitt i maten när jag skulle ringa.

Jag gick ut för att vänta på bilen som skulle hämta mig till Tikal-turen. Klockan var fem på morgonen och gatorna var alldeles öde, ingen syntes till någonstans. Efter några minuter dök en kille upp som också skulle till Tikal och en kvart senare kom bilen som körde oss till busshållplatsen några kvarter bort. Där stod en buss som skulle ta oss till de berömda maya-ruinerna. Bussen var full med resenärer från jordens alla hörn och stämningen var upplivad och förväntansfull trots att det var så tidigt på morgonen. Jag satt bredvid en tjej i rastaflätor. Jag kände inte igen accenten i hennes engelska (det visade sig att hon hade bott länge i utlandet) och funderade inte speciellt mycket på det heller. Hon trodde att jag var holländska. Vi hade hunnit prata en bra stund innan det gick upp för oss att vi båda var från Sverige.



Bussresan från Flores till Tikal tar en timme och väl framme stannar bussen vid museerna och restaurangerna vid entrén. Det finns också hotell och camping i anslutning till nationalparken. En lustig liten detalj (eller det beror på hur man ser det) är krokodildammen vid Café Tikal. Många skrattar skeptiskt åt skylten vid den "lilla pölen" och tar inte varningen på allvar. Någon har till och med råkat illa ut, men jag kommer inte ihåg hur det slutade.

Miguel, farbrodern med båten, sade att det var onödigt att lägga ut pengar på en guide utan det gick precis lika bra att trava runt själv och läsa i guideboken. Vi följde hans råd. Jag var fullt nöjd med att få en allmän inblick i maya-kulturen och känna historiens vingslag som det så vackert heter. Det är egentligen först efter att ha varit i Mexiko som min nyfikenhet har väckts ordentligt och jag vill veta mer. Naturupplevelsen var enastående. Det fanns vrålapor, många olika sorters (över 400 närmare bestämt) fåglar och fjärilar men glädjande nog inga vingklippta papegojor som vid entrén till ruinerna i Copán. Det var väldigt fridfullt de första timmarna och vi hann gå runt och titta i lugn och ro. Senare på förmiddagen vällde det fram turister från alla håll: guatemalanska skolklasser, tyskar, fransmän och amerikaner.



Tikal är uppsatt på Unescos världsarvslista sedan 1979. De viktigaste monumenten ligger vid det stora torget, Gran Plaza. Tempel IV är den mest kända och den högsta av dem med sina cirka 70 m (uppgifterna om höjden varierar) och når över trädtopparna. Det som skiljer Tikal från Chichén Itzá (Yucatán-halvön i Mexiko) eller Copán (Honduras) är att största delen av området är täckt av djungel. Bara en bråkdel har grävts fram. Det är ändå lätt att vandra där eftersom det finns breda promenadstigar att gå på. Nationalparken är stor och man får förstås vara beredd på att gå en del men det är inte speciellt ansträngande. Glöm inte att ta med dig ordentligt med vatten om det är varmt. Det blev mycket klättrande upp och nedför pyramiderna och jag hade lite mjölksyra i benen dagen efter. Trappstegen var ganska höga, upp till knähöjd ibland. Vi hade picknick på Gran Plaza och tog sedan en promenad runt för sista gången innan hemfärd.

En avigsida av Tikals popularitet är de rapporterade rånen och överfallen. Man ska helst inte gå runt ensam, speciellt inte till Tempel VI (Templo de Inscripciones) som ligger avsides, utan gå i grupp eller med en guide eller en vakt.

Länkar
Tikal på Wikipedia
DN Resor om Tikal
Viaje a Guatemala (spanska)

På tal om nånting helt annat: San Juan de la Isla-hotellet på Calle Sur i Flores har en turistbyrå som jag vill rekommendera. Jag gick in där för att fråga om jag kunde boka en biljett från Guatemala till Panama och hon fixade det glatt leende och utan att ta betalt för besväret fast hon var tvungen att ringa ett långt samtal till huvudstaden.

Bloggportalen uppdaterar

Idag har jag ägnat mig åt bloggvård. När Bloggportalen uppdaterar har den vissa biverkningar och en av dem är att den där lilla söta rutan som jag hittills har haft på mina inlägg för att räkna läsarstatistik har över natten förvandlats till en länkknapp i glada färger.



Det störde mitt estetiska sinne (matchar inte) och jag var tvungen att ta fram kvasten och sopa bort den från tidigare inlägg. Många uppdateringar blev det. Hur är det förresten, måste man fortfarande ha länken i alla inlägg eller räcker det med att ha den i marginalen. Någon som vet?

Snart är det dags för semlor

Och då börjas det...
- med kall mjölk på djup tallrik
- nej, med varm mjölk
- bara som den är
- självklart med kaffe till
- med mycket mandelmassa
- ingen mandelmassa

Hehe, ge mig styrka! Ja, det hörs väl att jag inte är någon semmelälskare, men en liten kan jag nog klämma i mig... och tycker till och med att det är gott, bara det inte är för mycket vispgrädde i för den lägger sig som en fet hinna i gommen och förstör hela upplevelsen.

Uppdatering
Eftersom det här är en ytterst stridbar fråga bestämde jag mig för att - i sann demokratisk anda - ordna en omröstning om hur en semla ska ätas? Du kan rösta fram till fastlagstisdagen den 20/2 2007.

Logiken - eller bristen på den - i min ovetenskapliga undersökning är följande:

som den är = bara bulle
med kall mjölk = bulle m grädde och mandelmassa + kall mjölk
med varm mjölk = bulle m grädde och mandelmassa + varm mjölk
med mandelmassa = bulle m grädde och mandelmassa
utan mandelmassa = bulle m grädde
annat, kommentera = alla andra varianter

Viivi och Wagner

Finsk humor när den är som bäst.*) Viivi är en bitsk rolig kvinna som är gift med en gris, Wagner. Här hittar du fler dråpliga och roliga iaktagelser av Joba. Tyvärr bara på finska dock.



- Jäklar, tappade mobilen i toastolen.
*splash*
- Typiskt att den ringer just nu!
*pling pling pling*
- Hallå?
- Viivi här. Var är du när det ekar sådant?



Viivi: Har du gett några nyårslöften?
Wagner: Jag tänker ta det lugnare än vanligt.
Viivi: HAHAHA!
Wagner: Vad skrattar du åt?
Viivi: Soffan är redan alldeles bucklig när du bara ligger.
Wagner: Inga liggsår!

*) Nej, jag förväntar mig inte att alla ska förstå.
Själv tycker jag att vissa av dem är hysteriskt roliga.

Zapatisterna och Världens folk

Johan Genberg rapporterar direkt från Oventic i Chiapas på sin blogg Trickle-up.

Konst eller konstigt?

Vill du bli en ny Pablo Picasso? Här är länken för dig: Mr. Picassohead! Kan inte? Det vet man ju inte förrän man har försökt. En av mina tavlor hittar du här. Den kommer knappast att hänga bredvid Guernica på Museo Reina Sofía i Madrid, men lite kul var det.

Mayaruiner i Guatemala

Svenska flyktingar i Norge

Det är nyttigt att byta perspektiv ibland. Här följer ett tanke-experiment. Jag har skrivit några punkter men du kan fylla på med egna tankar.
Tänk om…

... stranden du brukade sola och bada vid var reserverad endast för turister.
Det är inte sant i Sverige men det är sant i Dominikanska Republiken.

... du inte fick gå i skolan för att du saknar pengar till en skoluniform.
Det är inte sant i Sverige men det är sant i Bolivia.

... du satt i fängelse skulle du inte få rösta.
Det är inte sant i Sverige men det är sant i USA.

... 40% av det svenska folket ville emigrera pga sin ekonomiska situation och brist på tilltro till landets politiker.
Det är inte sant i Sverige men det är sant i Paraguay.

... din kusin ville ta sig över gränsen till Norge för att skaffa sig försörjning på en oljeplattform, men klarade inte av den hårda vintern och frös ihjäl i skogen precis när han hade passerat gränsen jagad av beväpnade män från det norska Utlendingsdirektoratet.
Det är inte sant i Sverige men det är sant i Mexiko.

Klotet 2007 gav mig en tankeställare idag.

Bloggutmaning - hemligheter och lögner

Nu är det dags att avslöja sanningen.

1. Jag har trängts med Linda Lampenius på en toalett.
1 av 21 trodde att det här var osanning. Jag och den finska violinisten umgås visserligen inte i samma kretsar men visst har jag trängts med henne på en toalett. Det var i ankomsthallen på Arlanda flygplats. Vi hade båda bråttom från Helsingfors-flyget och hon hann före…

2. Jag har fikat med Orup.
12 av 21 röstade på det här alternativet. Att det skulle vara så svårt att tro på! Ja, det är alledeles sant, många gånger till och med. Vi har suttit vid samma kaffebord eftersom vi jobbade på samma ställe för en massa år sedan. Det var innan han slog igenom som artist. Anna i Malaga: Nej, inte riktigt min stil, men han sjöng aldrig vad jag minns. Däremot blev han nog inte så glad när ingen av oss andra hade hört talas om hans band Ubangi.

3. Kungen har lånat en penna av mig på ett scoutmöte.
Bara 2 av 21 genomskådade mig och jag måste säga att jag är rätt stolt över det. Kungen har säkert varit på många scoutmöten, eftersom han har varit scout i hela sitt liv och är till och med hedersmedlem i Scoutförbundet, men jag har aldrig deltagit i den verksamheten. Det finns alltså inte en uns av sanning i detta påstående.

4. Jag har tillbringat en natt med en boliviansk tennisstjärna.
5 av 21 trodde inte på det här alternativet men det spekulerades också hejvilt om vilken sport han egentligen ägnade sig åt. Det här alternativet var roligast eftersom det finns så mycket man skulle kunna ifrågasätta här. Hursomhelst, det hände för några år sedan och är alltså sant. På nattflyget till La Paz satt jag bredvid en boliviansk tennisspelare, åt uppvärmd pizza (så romantiskt var det!) och småpratade. Han berättade om sina turneringar och nämnde också att han var boliviansk mästare. Jag hade kanske tagit hans historier med en nypa salt om det inte hade varit för att flygvärdinnorna var alldeles till sig av förtjusning och folk runtomkring vände sig om, viskade och log.

5. En chefsekonom på FN har lärt mig att baka piroger.
Att jag skulle ha bakat piroger med en FN-ekonom var det ingen som ifrågasatte och visst är det sant. Bara 1 av 21 trodde att jag har oanade talanger i köket, men det kan jag inte skryta med, utan det var läraren och föreläsaren på en Latinamerika-kurs som invigde oss i det argentinska kökets hemligheter. Pirogerna blev riktigt smarriga.

And the winner issssss: VIDA LATINA och LENA I LATINAMERIKA
Hedersomnämnande till La petit Haydee och Bim som vågade gå mot strömmen.

Det finns någon som behöver dig!

I januari går Solidaritetsbloggens hjälp till barn i Ukraina (projekt på SOS-barnbyar). Minst en hundring satsar vi och det har väl du också råd med, eller hur? Man måste inte vara med varje gång men det är önskvärt förstås. Läs mer hos Farsan Baloo (som organiserar detta och skriver bloggen) hur du ska göra för att vara med.

Sant eller falskt

Jag brukar oftast inte skriva listor eller kedjebrev men Kulturbloggen har en rolig utmaning idag som jag vill sprida vidare. Den går ut på att skriva fem påståenden om sig själv, gärna med en kändis inblandad, och det är läsarnas uppgift att gissa vad som är sant och vad som är falskt. Ett av påståendena är inte sann. Jag kan tyvärr inte utlova några priser som Chadie gör, men äran i sig är väl inte fy skam. Här kommer mina fem:

1. Jag har trängts med Linda Lampenius på en toalett.
2. Jag har fikat med Orup.

3. Kungen har lånat en penna av mig på ett scoutmöte.

4. Jag har tillbringat en natt med en boliviansk tennisstjärna.
5. En chefsekonom på FN har lärt mig att baka piroger.

P.S. Glöm inte att berätta när du har skrivit din egen lista!

Det är aldrig för sent att börja

Vem har sagt att åldern har betydelse? 95-åriga María Amelia fick en blogg i födelsedagpresent av sitt barnbarn. Nu bloggar hon för glatta livet. A mis 95 años heter bloggen som denna abuelita (farmor) skriver på spanska. Hon berättar om gamla tider (om hur inbördeskriget började och sånt) och har blivit en världskändis pga sin nya hobby. Mycket intressant läsning!

Flores, Guatemala

Svaret på bildgåtan häromdagen var alltså Flores som ligger i delstaten El Petén i norra Guatemala. Där ligger närmaste flygplatsen när man ska ta sig till Tikal, mayaruinerna som ligger inne i regnskogen. Många turister övernattar i Flores och åker buss tidigt på morgonen för att hinna fram när solen går upp bakom pyramiderna.

Guatemala… mmm, smaka på det ordet! Aromen och doften av starkt gott kaffe känns ända in i själen. Men verkligheten är ofta en helt annan: blaskigt café americano (nescafé) är det enda som bjuds eftersom det goda kaffet säljs till utlandet. Den där morgonen hade jag dock tur. Restaurangen La Mesa de los Mayas, ett underbart ställe, hade riktigt kaffe och god frukost.

Jag hade precis börjat äta när världens gulligaste farbror kom fram till mitt bord. Han hette Miguel och var guide med lancha (båt). Han erbjöd mig en tur på Petén Itzá-sjön och en historielektion. Rent instinktivt tackade jag nej, men lät mig övertalas för att hans intresse för historia och kunskaper var riktigt imponerande. Han blev glatt överraskad över att få prata spanska eftersom han tyckte att det var svårare att förklara på engelska. Inte undra på det… han var ju över 80 år!

Först åkte vi till en ö med Taysal-ruiner, maya begravningsplats, och Kung Kaneks utsiktsplats. Han var den Svarte Ormen, en ond kung. Utsikten var fantastisk! Man kunde se Flores och många andra större och mindre öar runtomkring. Folket på Isla Ramonal lever som byggnadsarbetare och har byggt alla hotell som finns i Flores. De odlar bara för eget bruk och fiskar med harpun på natten. Vi åkte förbi en annan ö där det hade funnits ett sjukhus. Det hade hamnat under vatten och blivit förstört, när vattnet hade stigit fem meter på fem år. På ön Petencito finns det vildsvin, sköldpaddor, krokodiler, apor, jaguarer och papegojor (de flesta i burar men t.ex. vildsvinen sprang runt fria) samt vandringsled runt lagunen La Guitarra i friluftsområdet El Paraíso Escondido.

Utflykten tog ett par timmar och Miguel hade många intressanta historier att berätta, t.ex. om den spanske conquistadoren Hernán Cortés och hans häst. När Cortés kom till utsiktsplatsen var hästen i så dåligt skick att den dog. Eftersom maya-indianerna var duktiga skulptörer, skulpterade de en ny häst till Cortés. Likheten med legenden om den trojanska hästen var slående men hur som helst… nu lär hästen finnas på sjöbotten… Ingen har sett efter om det verkligen förhåller sig så och kommer naturligtvis inte att göra heller.

När jag satt på La Unión vid stranden och åt lunch slog det mig helt plötsligt att det var något som inte stämde: inga gallergrindar, inga vakter med k-pistar osv. som jag hade vant mig vid under resans gång. Vad härligt! Jag trivdes verkligen i Flores. Enligt LP-guiden är systerstaden Santa Elena lika kaotisk som Flores är mysig och det stämmer precis. Jag har aldrig sett en rörigare och dammigare småstad än Santa Elena i hela mitt liv. Jag var där i två timmar för att gå på banken och fixa bussbiljett till Río Dulce och det var tillräckligt!

Det finns inte så mycket att göra i Flores men, hör och häpna, det finns ”en biograf”. Efter en sallad på backpackerstället La Canoa tog vi en promenad och hamnade på Las Puertas. Det var en erfarenhet verkligen! Det fanns några rader med stolar i rummet och vi var kanske 5-6 personer som hade kommit för att se filmen. Apparaterna (videon, högtalarna och den vita duken) riggades upp och så startade föreställningen: The Gift, en riktig skitfilm trots många kända namn. Priset var humant i och för sig, 10 quetzales (9kr). Jag tror inte att jag skulle kunna spendera någon längre tid i Flores men jag är glad över att ha varit där.

Här nedan bilder från utflykten, den första är tagen från utsiktsplatsen El Mirador. Observera att man inte får bära vapen eller spela trumpet på Petencito! Skylten uppmanar besökaren också till att "hålla alla sina sinnen öppna" och "lära sig av naturens öppna bok". Det gillar jag.

Var ligger Argentina och Surinam?

Jag har alltid gillat geografi så det här testet var en rolig grej. Det syntes i testresultatet också. De mexikanska staterna var mycket svårare än Sydamerika. Hur många poäng fick du?
Bilden är från geografia.ufrj.br

Prosit Neujahr - Gott Nytt År!

Nyårskonsert med Radetzkymarsch och An der schönen blauen Donau är en bra början på det nya året. Backhoppningen från Garmisch-Partenkirchen saknar jag däremot inte numera.
***
Det sista borde jag kanske ta tillbaka eftersom det blev en finsk silvermedalj igår.

Flicka med pärlörhänge

är en berättelse om den holländske konstnären Vermeers målning Flickan i turbanen. Boken är skriven av Tracy Chevalier och skildrar 1600-talets Holland. Unga Griet arbetar som tjänsteflicka hos konstnären och en märklig kärlekshistoria utspelar sig. Läste boken först och borde inte ha sett filmen. Man skapar sig en egen bild av alla människor och miljöer när man läser en bok och tyvärr stämde inte filmmakarnas bild så väl överens med min. Filmen var långsam, men en intressant historia ändå. Det har egentligen inte så mycket med filmen att göra men medeltida städer som Brügge i Belgien (bilden nedan) eller Toledo i Spanien har alltid fascinerat mig.