31 januari 2011

Pumitas vårtips

Bläddrar i dagens tidning och får syn på ett par rubriker:

RUNDRESA I KLASSISKA EGYPTEN!
Upplev det bästa av Egypten i maj! Har du drömt om...
Jag skulle inte tro det! Hur tänkte de egentligen?

Så länge måste du träna - för att bränna en dammsugare.
Va? Det är väl bara att ta fram tändaren och tutta på?
Hur svårt kan det va´?!
P.S. Om det är oklart så föreställer fotot den breda baken som eventuellt behöver åtgärdas.

30 januari 2011

Fototriss - dröm

Jag önskar att min dröm blir sann en dag.

Kanske kommer den med ett brev.

Jag slutar aldrig att hoppas.

Fler drömmar hittar du på Fototriss.

29 januari 2011

Pumita på spåret

Oj, jag glömde. Här kommer veckans ortgåta. Vart är vi på väg?

BRINNANDE BROOKS

Psst! Lite engelska skadar inte... men jag är en kratta på att stava.

28 januari 2011

Veckans fönster - spöklikt

Veckans fönster

På en promenad längs en skogsväg strax utanför Boquete hittade jag detta spökslott.

27 januari 2011

Tema fredag - energi


En aning fantasilöst att komma dragandes med ett vattenfall men jag känner mig tömd på energi just nu så det får duga. Färgerna till vänster på vattenytan är reflektionen av en regnbåge... inte så långt ifrån drömmarnas uppfyllelse med andra ord. Fler energiska foton finns här.

Fika på jobbet

Läste om ett företag som har tagit bort de betalda fikarasterna för att spara in pengar. Snålheten bedrar visheten, det är min bestämda uppfattning. Jag är inte ute efter att få sitta och bladdra om ingenting i tid och otid men en kort paus på för- och eftermiddagen från det hektiska arbetet gör alla gott och lönar sig även för företaget i längden. Jag tror visst att man blir effektivare när man mår bra. På mitt jobb arbetar vi 9-10 timmar i sträck utan pauser, förutom lunchen som man slänger i sig nån gång mitt på dagen när man har lyckats slita sig en stund. Även då ska man vara tillgänglig om arbetsgivaren kallar. Man orkar ett tag...

23 januari 2011

Bildligt talat

Väntar på folkets jubel

Ville bara säga att jag har gjort det nu. Och björnbären är uppätna.

Kunskapstörstig

Helt ärligt, vad vet du om Kaukasien?
Tills ganska nyligen visste jag ingenting. Det finska språket spelar mig ett spratt utan att veta hur rätt det har egentligen. Kaukana betyder nämligen långt borta och så har jag alltid uppfattat Kaukasien, långt borta i Asien, säger hon och viftar lite slarvigt åt sydost. Efter att ha läst Anna-Lena Lauréns reportagebok I bergen finns inga herrar vet jag betydligt mer. A-L Laurén är utrikeskorrespondent på  Svenska YLE´s  (rundradio i Finland) redaktion och har bott i Ryssland under många år. Boken valdes till Årets bästa resebok 2009 av tidningen Mondo. Välförtjänt för den är  lärorik och spännande att läsa. Hon har också skrivit De är inte kloka de där ryssarna som jag tänker ta mig an framöver.

21 januari 2011

Veckans fönster - lyxigt


Mode och lyx (två av Sassas fönsterteman) förekommer sällan i samma mening som Pumita
this is a historic moment... där satt den!
och därför väljer jag återigen min egen speciella tolkning till Veckans fönster.

Helt vanliga fönster. Vad är det för lyxigt med det? 
För en som saknar bostad eller i värsta fall tak över huvudet
är ett eget fönster höjden av lycka. Lyxigt helt enkelt.

18 januari 2011

Påvens tiara

har åkt ner från taket i Vasastan... men har han saknat den? Det ser inte så ut.
Han verkar trivas alldeles ypperligt bland sina damer.

Affischen och korten hittade jag i ett sovrum där jag tillbringade natten en gång.
Förstorade en del av bilden, kortet och lilla lappen som satt fast bakom röret.

TisdagsTema - is

17 januari 2011

16 januari 2011

Fototriss - tid


Oceaner av tid är ett uttryck jag tycker om - här avbildat av Stilla havet.


Tid och vatten hör ihop. Som i tidvatten. Tiden rinner iväg.


NU är allt vi har.

15 januari 2011

Återhämtning


Helgen går i vilans tecken.
Inga planerade aktiviteter, inga måsten.
Bara rå om sig själv. Så skönt!

Annettes hälsokost passar perfekt
när jag vilar ögonen på Dellas senaste,
sneglar avundsjukt på Rajsons fartfyllda äventyr
och diskuterar gårdagens På spåret-program med Elisabeth.

Måste JAG bidra med nåt? Som vad då till exempel?

Det enda jag kan komma på, som inte är alltför ansträngande,
är att ställa Pumita på spåret-frågor. Det blir värre för de som sitter i dressinen...

Vart är vi på väg?

VEDREST

Lycka till och trevlig helg!

Psst... Annelie har startat en ny blogg. Kika gärna in hos henne!

14 januari 2011

Veckans fönster - valfritt

Julgransbelysning i slutet av augusti? Ja, det är valfritt.
Mer valfrihet hittar du på Susannes fotoblogg.

13 januari 2011

Tema fredag - ätbart


Jag gick in på ett bageri i Mexico City för att köpa frallor och möttes av denna syn. Det blev lite mer än bara bröd i påsen men inget sött till frukost om jag får välja själv. Pirogerna var också färska och goda.

10 januari 2011

8 januari 2011

Brott och straff

1. Vad heter boken du läser just nu?
Brott och straff av Fedor Dostojevskij

2. Hur långt har du kommit?
170 sidor av 516

3. Beskriv boken med tre ord.
Förvånansvärt lätt läsning

4. På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
En stadig 4:a

Veckans fönster - moderiktigt

Eftersom jag är totalt ointresserad av mode var jag tvungen att ta Svenska Akademiens ordlista till hjälp för att reda ut begreppen. Inte så gott om synonymer där men hittade några på nätet:

rådande stil, smak, sista skriket, tycke för dagen, trend; klädesätt, inställning


Men det hjälpte föga. Istället googlade jag på årets resetrender och fick till min stora förvåning se lilla mysiga Ghent på en ärad sjunde plats bland årets hetaste resmål. Här kommer således resultatet av min noggranna research och intensiva fotojakt. Som extra bonus visar jag världens minsta pissande pojke, lillebror till Manneken Pis. Speciellt för er som inte är trendiga nog för att åka till Ghent och se själva.

Morgon i Jenin

Susan Abulhawas roman Morgon i Jenin är en välskriven och gripande släktkrönika om vardagen på ett flyktingläger, inte bara om rädsla och förtvivlan och vad de gör med människan utan också om vänskap och kärlek och hopp om en bättre framtid. Läs den! Men var beredd på att den bygger bo i ditt huvud (om du har det minsta medkänsla) och släpper inte taget. Läs också recensionen på Enbokcirkelföralla.

7 januari 2011

Pumita på spåret

Nuubörrjarde´! 
Men lite uppvärmning först. Vart är vi på väg?

1. KVISTIG GÖTEBORGSKA

2. HÅRLÖS INDIER

6 januari 2011

Tema fredag - titt ut


Utan att lyfta huvudet från kudden var detta det första jag såg 
när jag slog upp mina blågröna hos familjen på Chiloé-ön.
Fler bidrag på temat hittar du här.

Pumitas sanningar 5 + 6

The whole truth and noth... one lie, menar jag. Eller två halvsanningar, kanske? Njae, den ena är sann, tyvärr, och den andra är lögn och förbannad dikt. Om det är tur eller otur har jag ingen aning om. Hur är det nu då? Jo, jag börjar med den pinsamma sanningen för att få det värsta överstökat.

6 Jag har smitit från notan på ett hostel i Guatemala.
Hur gärna jag än vill hävda något annat så är detta faktiskt sant. Och jag skäms som en hund... fast jag inte borde. C och jag hade övernattat på en djungellodge i Río Dulce i ett par nätter och när vi skulle checka ut blev det problem. Och ofta när det blir tjafs med latinos blir det inte problemas utan det blir PROBLEMAS. Egentligen var det så enkelt att vi ville betala var för sig. Vi hade nyligen lärt känna varandra och hade ingen större lust att stå för hela kalaset, nån av oss. Lätt att vara efterklok och säga att vi borde ha clearat det själva. Nåväl, huvudräkning var inte personalens starka sida och när vi inte bara hade sovit i deras underbara bungalow utan även hade ätit och druckit på deras trevliga servering blev det för komplicerat. Först ville de ta betalt för tre nätter var, vilket inte stämde eftersom vi bara hade stannat i två. De insåg sitt misstag och räknade om men den här gången blev det fel åt andra hållet. Minns inte exakt vad eller hur mycket som skiljde men hur vi än försökte förklara lyckades vi inte komma överens om hur mycket vi skulle betala. Summa summarum: vi betalade det de begärde trots att vi visste att det var för lite. Och tog båten över till fastlandet (en båtresa på 5-10 minuter) för att ta en långfärdsbuss vidare, jag till Antigua och C till sitt volontärsjobb nånstans i östra Guate. C gick iväg till sin buss och jag var och handlade matsäck i väntan på bussen. När jag kom tillbaka från kiosken träffade jag på C som utbrast: Vet du vad? De letar efter dig. Vilka då? sa jag. De från djungellodge. De vill ha mera pengar. Hon hade gett dem hälften av det som saknades och sagt att jag redan hade åkt vidare. Då kom min buss och jag hoppade på den. Vad skulle jag annars ha gjort? Bussen gick två gånger i veckan och jag hade ingen lust att stanna där in the middle of nowhere tre extra dagar för att de inte lät sig övertygas om att de hade räknat fel. De kan gott stå sitt kast, tänkte jag, men gissa om jag hade dåligt samvete. Efter en låång och skumpig bussresa framme i Antigua var jag jättetrött, alldeles mör och om möjligt än mer ångerfull. Det första jag gjorde morgonen därpå var att jag postade de saknade pengarna (det var ingen jättesumma, en  hundring på sin höjd) i ett kuvert med ett kort där jag skrev att jag hade träffat C och fått veta att de hade sökt mig. Om pengarna kom fram? Jag kan bara hoppas... men de skickade iaf inte polisen efter mig.

5 Jag har fått ett äktenskapserbjudande från en kanadensare i Managua.
Med uteslutningsmetoden kan man komma fram till att det här påståendet inte är sant. Visserligen blev jag och mitt tillfälliga resesällskap behandlade som ett äkta par men något seriöst erbjudande om att bli hans för evigt fick jag aldrig... som tur är för jag hade skrattat så att ögonen tåras. Vi var bara vänner.

Här finns de övriga alternativen.

Pumitas sanningar 7

7 Jag har skurit bort en bit av tummen i en skärmaskin.
Inte för att jag är speciellt klumpig av mig men det har jag lyckats med. Jag skulle göra smörgåsar med bl.a. skivad gurka på och eftersom det var rätt många mackor skivade jag gurkan i en skärmaskin, ni vet en sån där som säger bara tjopp, tjopp, tjopp när man drar gurkan fram och tillbaka. Det var bara det att gurkan tog slut och min tumme kom i vägen. Det blev en blodig historia. Låter kanske värre än vad det var... det var inte halva tummen som rök och jag fick inga bestående men ont gjorde det, riktigt ont, och jag fick sys med ett par stygn. Det är alltså den sanna historien om tummen och skärmaskinen.

Här finns de övriga alternativen.

Pumitas sanningar 3 + 4

3 Jag har varit nära att drunkna i Stilla havet.
Ja, det är sant. På min resa till Ecuador badade jag i Stilla havet... eller badade och badade... skulle doppa mig och stod i vattnet inte alls långt ifrån stranden. Vågorna nådde mig upp till midjan ungefär (jag stod i sidled mot dem som man ska göra för att inte tappa fotfästet) när en undervattenström slet tag i mina ben, eller snarare hela mig, och jag for som en missil under vattnet. Jag plöjde längs botten mot stranden (inte ut mot havet, tack och lov!) och fick sand i öronen, i näsan och i munnen, överallt under badkläderna. Låg som en strandad val och flämtade i vattenbrynet innan jag lyckades kravla mig upp. Efter att ha duschat av mig det värsta höll jag mig snällt på tryggt avstånd från vågorna, satt på sanddynorna och tittade roat på eremitkräftorna som vimsade runt i sanden. Det var gött att leva!

Stranden där jag nästandrunknade heter Los Frailes (bild nr. 3, tagen vid ett annat tillfälle).

4 Jag har firat nyår med Carolina Klüfts klasskompis i Ecuador.
Ja, det är också sant. Precis som Della säger har jag skrivit rätt mycket... Jag är ingen namndroppare, möjligen Jag-mötte-Lassie-droppare (det är kul!), så därför står inte hela sanningen i inlägget om nyårsfirandet men påståendet är helt sant. När det gäller firandet var jag visserligen sjuk men det hindrade mig inte från att ta en drink på Wunderbar efter middagen. Hur ofta firar man nyår i Ecuador, liksom? Och dessutom sjunger ihop med Carolina Klüfts klasskompis, haha.

Här finns de övriga alternativen.

2 januari 2011

Bildligt talat

Pumitas sanningar 1 + 2

1. Jag har visat prov på mina ryskakunskaper för en bartender i Madrid.
Helt sant och inte så svårt att tro på, antar jag. Jag använde några fraser som Hej! och Skål! och borde ha stannat vid det men jag skröt för Ivan som han hette att jag kunde sjunga ryska sånger också... Förnuftet vann  till slut som tur var så jag slapp skämmas (jo, jag var nykter). Min ryska idag är obefintlig (var ngt bättre då). På kartan över mina resmål ser det ut som att jag har rest över hela gamla Sovjet men det stämmer inte. Kryssade i USSR eftersom det inte gick att välja städer och hela landet färgades rött. Jag har bara varit i St Petersburg.

2. Jag har torkat vita byxor under en handtork på en restaurangtoalett i Ronda.
Stämmer också, tyvärr. I efterhand kan jag skratta åt det men just då var det inte så kul. Så här var det: Jag ska luncha på en liten krog och är tidigt ute... har väl inte vant mig vid de spanska mattiderna än. Stället är tomt och jag är alltså enda gästen för tillfället. Rätt skönt med tanke på vad som händer sedan. Jag förklarar för servitören (= ägaren, gissningsvis av arabiskt ursprung) att jag inte äter kött och han lovar att laga en god gryta med grönsaker  och kokt ägg i tomatsås till mig. Jag sitter och läser i godan ro för det tar tid. När maten väl kommer är den värd all väntan. Vid det laget är jag jättehungrig och grytan som sagt supergod. Jag slevar i mig glupskt - tills jag råkar tappa en stor potatisbit (med mycket tomatsås förstås!). Den landar... ja, jag behöver kanske inte gå in på några detaljer men den röda fläcken på mina vita byxor är inte vacker! Och man behöver inte  ha speciellt mycket fantasi för att tro att det är något annat än tomatsås.

Att skölja i kallt vatten är bra knep till att få bort tomatfläckar från kläder (om man gör det på en gång), har jag hört, så jag rusar in på toaletten, sliter av mig byxorna och sköljer dem länge och väl under kranen. Nu är fläcken bara svagt rosa men stor och mycket blöt. Jahapp, och vad gör jag nu? Jo, jag trycker på handtorken och börjar torka mina byxor. Efter kanske en kvart och 5011 tryck på knappen är byxorna nästan torra. Bara en liten stund till. Någon knackar på dörren. Jag låtsas att jag inte hör. Trycker på knappen en gång till. Hallå där! Vad är det som händer? Jag svarar inte. Trycker på handtorken en gång till. Nu börjar ägaren bli otålig och bankar på dörren. Han kanske tror att torken har gått sönder. Han rycker i handtaget och lyckas nästan slita loss dörren som verkar något skranglig. Då känner jag mig tvungen att säga något och utbrister: Jag kommer alldeles strax. Skamsen drar jag på mig byxorna (de är torra, jippii!) och går tillbaka till bordet. Maten är kall men jag äter upp den ändå, den här gången betydligt försiktigare, utan att spilla. Lämnar ordentligt med dricks när jag går. Behöver kanske inte tillägga att jag känner hans blickar i ryggen när jag avlägsnar mig från platsen.

Här finns de övriga alternativen.

1 januari 2011

Ett ljug och sex sanningar


eller var det tvärtom? BP hade en rolig utmaning på sin blogg för ett tag sedan. Jag lyckades tyvärr inte lista ut det rätta svaret men snor helt fräckt idén och bjuder på mina sanningar och lögner. Jag vet inte vad som är svårast: att lista sex sanna påståenden och ett falskt eller tvärtom men efter lite funderande... här kommer min lista. Och nu undrar jag förstås vilket påstående som är ljug. Gissa på bara - och motivera gärna! Jag säger inget... än.
  1. Jag har visat prov på mina ryskakunskaper för en bartender i Madrid.
  2. Jag har torkat vita byxor under en handtork på en restaurangtoalett i Ronda.
  3. Jag har varit nära att drunkna i Stilla havet.
  4. Jag har firat nyår med Carolina Klüfts klasskompis i Ecuador.
  5. Jag har fått ett äktenskapserbjudande från en kanadensare i Managua.
  6. Jag har smitit från notan på ett hostel i Guatemala.
  7. Jag har skurit bort en bit av tummen i en skärmaskin.

    Nu vänder vi blad


    Bara vanligt vatten...

    Innehåller sulfiter? Who cares?!
    Det var igår det. 
    Idag vrider jag på kranen och fyller glaset.
    Bara så där
    Känns minst lika lyxigt som gårdagens champagne!

    På tal om att vända blad, jag har redan läst ut årets första bok Morgon i Jenin och påbörjat ett nytt blad på Boksidan. Listan ser tom och fin ut men kommer snart att fyllas på med fler utlästa böcker. Tom och fin som alla andra listor så här på årets första dag, redo att fyllas med innehåll. Jag kan knappt bärga mig. Några (nya) nyårslöften blev det däremot inte. Jag kan gott återanvända dem jag gav för två år sedan. De håller än - med viss modifikation. Jag antar att jag får höja antalet böcker från minst en bok per månad till 4-5 eftersom det blev runt 80 böcker förra året.

    Gott Nytt (bok-)År till Er alla!

    P.S. Jag har fortfarande inte fått det rätta svaret till Pumita på spåret-gåtan som jag postade innan jul. Ååh, vad hon är tjatig! Ja, det är hon, men inbilla er inte att det kommer några nya kluringar innan den här är löst. För att fräscha upp minnet (det var ändå förra året):TINDRANDE PLUGG och som ledtråd gav jag följande mening för att lista ut var denna svenska ort finns: Huset i stenig omgivning bebos av sagofigurer i luva. Lycka till!