Till saken hör att det inte fanns en enda levande själ på den långa gatan ner mot stan när jag kom till Pula från flygplatsen. Utan karta och utan att veta hur jag skulle hitta stället där jag hade bokat tak över huvudet. Att det ens var rätt gata var en ren gissning. Till slut mötte jag en trevlig hundägare som följde med mig nästan hela vägen fram till hotellet. Molto grazie - Hvala!
Hehe, ungefär lika innehållslöst som i min skylt. :)
SvaraRaderaRisken att möta ngn fyrbent med vassa hårda horn är dock ngt mindre hos mig. ;)
RaderaStället verkade vara igenbommat när jag gick förbi ingången. Eller så har de bara öppet på nätterna.
Du gillar ju äventyr, där fick du;-)
SvaraRaderaGillar namnet på den skylten - många möjliga tolkningar här;-)
Haha, absolut! Och jag beklagar mig inte ifall det låter så. Det var precis lagom spännande, ingen livsfara med andra ord. ;)
RaderaFlera möjliga tolkningar, japp, det var mest därför jag tog fram kameran. :)
Ser ju väldigt hoppfullt ut med kaffet, men det där gallret gör mig misstänksam.
SvaraRaderaTack och lov för trevliga människor som hjälper en vilsen medmänniska :)
SvaraRaderaÅhh, Pula! Dit åkte jag och en kompis på en tågluff tidigt 80-tal! Inte vårt mest lyckade beslut, vi drabbades av övermod när vi insåg att vi kunde åka VAR VI VILLE! Att då bege sig in i en öststat utan att veta var vi skulle och utan pengar var nog inte så genomtänkt, men ett äventyr blev det i alla fall!
SvaraRaderaSå bra att du fann en snäll medmänniska som hjälpte dig hitta till hotellet. :-)
SvaraRaderaUndrar om själva cafélokalen möjligen fanns runt hörnet, på en tvärgata?
Snyggt foto på reklammålningen på väggen.
Lustiga färger, som om ditt foto är solblekt. ;-)
Tur att det fortfarande finns snälla människor här i världen. När man läser en dagstidning eller tittar på nyheter börjar man ju undra ibland...
SvaraRaderagaller är nog tyvärr nödvändigt ofta
SvaraRadera